Ge mig arsenik!

Känner mig just i detta ögonblick lika kvävd i min livssituation som Madame Bovary. Så vafan, ta livet av sig? Klockan är iofs inte ens halv elva...så jag har väl tid på mig att skriva den här analysen.

MEN!

Det går så himla dåligt bara!
Thank you Nadja som stöttar mig. Tack också till Lisa som inte åt upp alla mina kakor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0