MaryM

Pretty Little Liars.

Underbara jäkla skitprogram.

Jag fullkomligt älskar kläderna, sminket och känslan.

Så jäkla fresh!

Jag känner mig sådär dåsigt, underbart lycklig. Nöjd. Så som man bara kan bli när man är lite bakfull efter en fantastisk kväll med en människa som får en att skratta varje sekund.
Så där nöjd man blir när man har insett att man har hittat en ny bekantskap som har oändliga potential att göra de närmaste åren till ren glädje och njutning.
Livet är så fantastiskt just nu. Jag tänker hålla fast vid den här berusande känslan ett litet tag till. Kanske ett bra tag till.

Du hjälper mig igenom det här med. Som du alltid gör. Tack Jesus.

Igen.
Genom den isande kylan så letar sig kärleken fram.
Vibrationerna var omöjliga att förneka.
Ännu en fantastisk bok har fallit i min ägo.

Massor med kärlek och lycka till er.

Lately I have had this strangest feeling,
with no vivd reasons here to find
Yet the thought of losing's been hanging, round my mind

Saker och ting är märkliga. Men skolan går bra, tycker jag. Imorgon ska jag iväg och jobba lite, kan bli skönt.
Det har varit en fin dag/kväll. Iris, Kerstin och Agnes var här på besök och gjorde pizza. Väldigt mysigt. Nu har vi avrundat kvällen med En värsting till syster 2 och det är dags för sängen för sjuklingarna. Jag tror att jag också ska lägga mig, läsa lite eller möjligtvis se på en film.

Jag la korten idag, de hjälper mig alltid.

Som vanligt när jag har haft en svacka är mitt hår trassligt. Jag sitter och reder ut det nu. Och ser på Factory Girl, trots att jag egentligen skulle göra det med Ville.
Men jag behövde den nu. Jag behövde lite Edie Sedgwick och lite inspiration. Nu känns allt bättre och mitt hår är nästan okej igen. Nästan.

Känner ett oerhört sug efter att se på alla de där gamla filmerna som vi såg på förr. Jag täbkte lite på det förut idag, att jag ibland kan sakna det gamla. Den gamla goda tiden. Men sen kommer jag ihåg hur det egentligen var, genom all glittrande glorifiering - destruktivt. Ett tag var det ledordet i min tillvaro, utan att jag ens visste om det.
Jag vill gärna tänka att det fanns något fint i allting med.

Ibland känns det lite som om jag har glömt bort hur det är att vara jag, hur jag kan vara. Det är som om den här staden sakta bryter ner mig, tar en liten bit i taget för att sakta förgöra mig. Nå, det kan låta skrämmande, men jag tänker ändå att det nödvändigtvis inte måste vara något farligt. Så länge jag är uppmärksam.
Det känns som om min medvetenhet och min uppmärksamhet har börjat formas in i den där storstadsmodellen. Jag känner mig oförberedd. Inte för att jag inte visste att det skulle bli såhär, åjo, det kände jag allt till. Det är bara den lilla detaljen att jag inte har något försvar emot detta.

Men det kommer, så länge jag inte ger upp.
Det är bara lite sorgligt när jag inte känner mig som förr, när jag inte kan visa upp samma självsäkerhet. Inte för att jag tvivlar på mig själv, utan helt eneklt för att den inte riktigt är lika aktiv. Kanske är det så enkelt som att jag inte riktigt känner mig själv längre. Jag har inte skrivit på en månad säkert, ingenting om mina tankar eller om vad jag sysslar med. Kanske det är så enkelt att jag bara måste knyta an med mig själv igen?
Kanske allt är rätt enkelt ändå.

Så är vi nästan där.

Nu, nu, nu!

Det börjar gå bra nu. Jag ser saker klarare, jag är starkare igen. Du finns, alltid. Så det gör inget att vi är ifrån varandra.

Det är alltid samma sak, fast ändå inte. Vi söker, söker ständigt efter något bättre. Jag kan inte vara mig själv, för jag har hittat allt. Jag har det så bra, fast ändå inte. Vi kämpar så mycket, varje dag kämpar vi och ändå så lever vi i ovisshet. Blinda famlar vi fram.
Myndigheterna har våra liv i sina händer, kan vi få leva som vi vill? Kan vi få leva överhuvudtaget?
Jag blir så trött ibland.

Ser vi överhuvudtaget människorna omkring oss, kan vi någonstans förstå dem? Ska det vara så förbannat svårt att få leva i den här världen?

Det verkar inte så mycket bättrre än att jag har tappat  bort min plånbok. Jag hoppas att det inte är så, men den ligger inte i min väska och jag kan inte komma på några andra ställen där den kan vara.
Jag sitter på biblioteket och läser en bok om häxor, fast den var inte så himla bra liksom. Så nu ska jag byta upp mig, till en bok om astrologi. Det är något som jag aldrig har brytt mig särskilt mycket om, men jag tror nog att det kan vara intressant. Vidare hittade jag även en bok om hur man tränar upp sitt sjätte sinne och det hade väl inte varit helt fel.
Det är jobbigt att vara hungrig och samtidigt inte vara det, att vara trött och pigg på samma gång. Att bara sitta och vänta. Att vara täppt i hela huvudet. Jag tror att jag kommer något på spåren.
En jättegammal man kommer precis förbi, han har gympaskor som knarrar och hans mun är halvöppen. Varför blir det så på gamla människor? Väntar de på mat?
Nej, lite Eyvind Johnson att värma mitt hjärta med och sen lista ut hur  jag ska posta mina brevböcker.

Jag älskar dig. Så otroligt jävla mycket. Du är så förbannat viktig i mitt liv.

Skönt att kunna få säga det någon gång.

Just nu försöker jag för mycket, men vill alldeles för litet. Ingenting nnår fram, jag är som en manet som bara glider fram  genom vattnet. Liten bit hit och en liten bit dit. Ingenstans egentligen, bara någonstans. Jag försöker att tänka  framåt, men det är så mycket som tynger ner en ibland att man bara vill ge upp.
Sen får jag lust att ge mig själv en smäll på käften. För jag har det så satans bra, så helvetes jävla skitbra som man kan ha det. Jag är älskad, jag är fri - vad mer kan man begära? Det är den 15:e november idag, så sinnessjukt snabbt går tiden. Om sex dagar har det gått fem månader, wow. Crazy!

Jag såg ett program om mobbning idag på TV, lite bara, men lyckades uppfatta någon slags tant som stod och sa att det är väldigt farligt vad man lägger upp på internet. Vad man delar med av sig själv till cyberrymden måste granskas ordentligt innan man lämnar ifrån sig det. Att alltid korrigera bilden av sig själv. Tills den är perfekt.
Varför?
Vad ska man vara rädd för? Att folk kan ha koll på en? Att myndigheterna kann rota sig ner i ens liv och gräva fram vad de vill ur ens förflutna?
NEWS FLASH!
Det gör de redan. Varje dag. Du går aldrig säker.

Det är en bra dag, sannerligen! Alla förhandlingar tycks avslutade och nu är det bara att fokusera på nya mål. Till exempel nytt jobb.
Är inte helt frisk, men har fått ny energi av bror, mor och stekt strömming. Ska sticka ner till Isse nu, måste träffa henne lite. På fredag ser vi på Dylan tillsammans, iiih!
Ska nog klippa mig lite, men vi får se hur det blir med det.

Det verkar svårt att få tag på film till en gammal skruttkamera. Jag hittade den i en låda. Pappa köpte den på en loppis för fem spänn till mig, vi lyckades få tag på en filmrulle och knäppte upp hela. Bilderna blev inte så bra, men vi hade kul. Nu måste man tydligen vara digital.
Jag åker till Fårö och andas lite.

Det är något speciellt med att så något, att sköta om plantan och ta hand om skörden. Jag har sått både gräslök och spenat idag. Vi får se hur det går med den grajen, jag köpte ju fröna på Rusta.