MaryM

Det är alltid samma sak, fast ändå inte. Vi söker, söker ständigt efter något bättre. Jag kan inte vara mig själv, för jag har hittat allt. Jag har det så bra, fast ändå inte. Vi kämpar så mycket, varje dag kämpar vi och ändå så lever vi i ovisshet. Blinda famlar vi fram.
Myndigheterna har våra liv i sina händer, kan vi få leva som vi vill? Kan vi få leva överhuvudtaget?
Jag blir så trött ibland.

Ser vi överhuvudtaget människorna omkring oss, kan vi någonstans förstå dem? Ska det vara så förbannat svårt att få leva i den här världen?

Det verkar inte så mycket bättrre än att jag har tappat  bort min plånbok. Jag hoppas att det inte är så, men den ligger inte i min väska och jag kan inte komma på några andra ställen där den kan vara.
Jag sitter på biblioteket och läser en bok om häxor, fast den var inte så himla bra liksom. Så nu ska jag byta upp mig, till en bok om astrologi. Det är något som jag aldrig har brytt mig särskilt mycket om, men jag tror nog att det kan vara intressant. Vidare hittade jag även en bok om hur man tränar upp sitt sjätte sinne och det hade väl inte varit helt fel.
Det är jobbigt att vara hungrig och samtidigt inte vara det, att vara trött och pigg på samma gång. Att bara sitta och vänta. Att vara täppt i hela huvudet. Jag tror att jag kommer något på spåren.
En jättegammal man kommer precis förbi, han har gympaskor som knarrar och hans mun är halvöppen. Varför blir det så på gamla människor? Väntar de på mat?
Nej, lite Eyvind Johnson att värma mitt hjärta med och sen lista ut hur  jag ska posta mina brevböcker.

Jag älskar dig. Så otroligt jävla mycket. Du är så förbannat viktig i mitt liv.

Skönt att kunna få säga det någon gång.

Just nu försöker jag för mycket, men vill alldeles för litet. Ingenting nnår fram, jag är som en manet som bara glider fram  genom vattnet. Liten bit hit och en liten bit dit. Ingenstans egentligen, bara någonstans. Jag försöker att tänka  framåt, men det är så mycket som tynger ner en ibland att man bara vill ge upp.
Sen får jag lust att ge mig själv en smäll på käften. För jag har det så satans bra, så helvetes jävla skitbra som man kan ha det. Jag är älskad, jag är fri - vad mer kan man begära? Det är den 15:e november idag, så sinnessjukt snabbt går tiden. Om sex dagar har det gått fem månader, wow. Crazy!

Jag såg ett program om mobbning idag på TV, lite bara, men lyckades uppfatta någon slags tant som stod och sa att det är väldigt farligt vad man lägger upp på internet. Vad man delar med av sig själv till cyberrymden måste granskas ordentligt innan man lämnar ifrån sig det. Att alltid korrigera bilden av sig själv. Tills den är perfekt.
Varför?
Vad ska man vara rädd för? Att folk kan ha koll på en? Att myndigheterna kann rota sig ner i ens liv och gräva fram vad de vill ur ens förflutna?
NEWS FLASH!
Det gör de redan. Varje dag. Du går aldrig säker.

Det är en bra dag, sannerligen! Alla förhandlingar tycks avslutade och nu är det bara att fokusera på nya mål. Till exempel nytt jobb.
Är inte helt frisk, men har fått ny energi av bror, mor och stekt strömming. Ska sticka ner till Isse nu, måste träffa henne lite. På fredag ser vi på Dylan tillsammans, iiih!
Ska nog klippa mig lite, men vi får se hur det blir med det.