MaryM

Half of the people can be part right all of the time,
Some of the people can be all right part of the time.
But all the people can't be all right all the time
I think Abraham Lincoln said that.
"I'll let you be in my dreams if I can be in yours,"
I said that.

Fett mycket.

Jag är inte full och upprörd längre.
Men jag tror inte att jag bara snackar skit. Ska dra mig tillbaka och fundera lite.
Jag är jääävligt låg just nu, kanske därfor jag känner som jag gör.

Det kanske är jag, det kanske är alla andra.

Dagens höjdpunkt: Brorakan i mörker med Al och Rob.
Då var jag lycklig.

Det är vi.
Misslyckade, utan mål och utan någon drivkraft.
Vi har ingenting att erbjuda eftervärlden, ingenting att erbjuda de som kom före oss.
Ingenting. Fulla av skit.
Vad ska vi kunna lyckas med, som de inte redan gjort.
De säger att världen ligger för våra fötter, så varför rör det påståendet oss inte ens?
Vi är ingening annat än massproducerat bajs, intryckta i mallar och formar.
Slavar för orimliga ideal, mästare över vår egen framtid.
Framtiden utan hopp.
Vi är de hopplösa, de som aldrig kommer ta sig för något.
The generation of shit är den nya medeltiden.
Vi är inte dem som blir ihågkommna.
Allt kommer te sig underligt och ofattbart för våra avkommor.
För vi kommer överkonsumera, förstöra och slösa på vår dyrbara tid.
Att leva, att skapa, att älska - tomma ord för oss.
Ledsen att göra er besvikna, men vi är bara skit.

That one goes for all of you!!

Just nu är jag bara nöjd med livet. Idag har allt gått helt bra, förutom att jag inte hunnit sova alls. Det blir vin och sen i säng tror jag.

Jag ska aldrig mer dricka.
Never.
Jag vet att jag kommer ha glömt det här tills på lördag men iaf; jag ska sluta dricka.
Fyfan.
Mitt huvud sprängs och jag har haft obehagliga mardrömmar, framförallt om råttor.
Dör.
Och nu sitter jag här och önskar att jag ska piggna till eftersom jag har två prov imorgon.
Bajs.
Pysseldagen inställd btw, det blir eventuellt en nästa helg istället.

  

Igår hände det till sist. Äntligen.
Min morfar fick frid och frihet.
Nu sitter de där uppe, båda två
och vakar över mig.

...är att hitta en gammal goding och lyssna på denna om och om igen.

Känner mig just i detta ögonblick lika kvävd i min livssituation som Madame Bovary. Så vafan, ta livet av sig? Klockan är iofs inte ens halv elva...så jag har väl tid på mig att skriva den här analysen.

MEN!

Det går så himla dåligt bara!
Thank you Nadja som stöttar mig. Tack också till Lisa som inte åt upp alla mina kakor.

Typ.
Jag var i skolan en hel dag idag. Det är liksom måndag. Och jag tränade ikväll. Helt otroligt. Jag gjorde jättenyttiga smoothies och gled omkring i mina mjukisbyxor.
Fan vad jag är bra.
Typ.
Hmm, vad kan jag mer skryta om?
Ingenting ungefär.
Igår låg jag i fosterställning på Nadjas soffa, efter att hon hade kommmit och hämtat mig såklart, med värsta jävla bakfyllan på länge. Hur gick det till?
Ingen sömn och ingen aptit.

Fredagen är också en jävligt oklar kväll. VA?! Hahaha, älskar min Nadja. Älskar mitt omdöme på fyllan.
Smartaste draget var helomvändningen halv tre utanför Surfers den natten. Smartaste kommentaren var "jag ska bara ringa min pojkvän och se till att han kom hem ordentligt igår".
Hahaha, vart kommer alla bra idéer ifrån?
Vilken jävla pojkvän?
Aja, silvertemat var helt klart succé enligt mina mått.

Vi får se hur allting går nästa helg. Malin iaf och det gör mig jävligt nöjd.

Bakfyllan.
Jag sitter här och försöker samla mig lite, skulle ju skriva en essä om realismen men det sket sig mest. Jag kom på att jag hade en blogg som jag aldrig skrivit på istället.
Pratar med David i Berlin också, shit vad jag vill dit!
Freddi slutar sent som fan, kommer väl hem halv tio kanske, men Lisa ska komma förbi.
Såg på Torsk på Tallin förut idag, halvdöd på soffan med Schnappi och Alex.
Huja! Men vafan imorgon blir jag lycklig igen.
Det är ju tur att man inte är bitter iaf.

188 dagar, it's nice.