Taking a walk down memory lane

Jag hittade en bunt papper, när jag rotade omkring i lådorna här. Fyllda av mina ord, plågsamma minnen som väckte känslor och bilder som jag trodde jag hade bearbetat. Inte helt, inte klart. Hur många gånger måste man uppleva en sak för att det ska kännas mindre jobbigt?

Som det ser ut nu, så tror jag att jag flyttar den här veckan. Livin' on the edge?
Jag är inte redo för någonting sånt här. Jag är ett barn som behöver tillsyn 24/7. Trots att det är femtio meter. Jag behöver baby, jag behöver en stor fet kram.

Det här är en konstig natt. Det har varit märkliga ting på gång hela dagen. Jag vet att någonting är på väg nu, det är därför jag är så orolig i själen. Speaking of orolig i själen, så saknar jag Maja. FÖRBANNAT MYCKET!

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2010-12-15 @ 22:20:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0