MaryM

Tidigt som satan vaknade jag, så kan det gå ibland. har varit ute i Slite idag och hälsat på goda vänner. Jag har lyssnat och gett råd, nu får jag göra det för en gångs skull. Det är en förbannat knivig situation men jag stöttar dig baby Ess, för du har rätt. Allt löser sig. Dessutom har vi läkarmöte att se fram emot, den 10:e, yay!

Nej, skynda att slänga på sig kläderna för jag ska nog vara på jobbet om typ tio minuter.

Det här är min bror. Han är typ rätt trevlig.

Isn't she lovely?

Oekj, kanske lite överdrivet...men det är min blogg och jag är på topp ikväll.

Elin är typ...bäst?

Dagen har varit bra. Jag har provjobbat på Gråbo Kvarterskrog och jag gillar det skarpt. Det gick bra, förutom några missar, men alla har varit så snälla och bra att jag blir helt varm inombords.
Ikväll skulle jag egentligen ha partajat med Jessica, men det blev för sent. Dessutom är jag rätt trött och sliten, så det är nog bäst att vara nykter ikväll.
Jag har erbjudit mig att köra lite, men vet inte om jag orkar vänta på folk. Det är nog för tråkigt och jag kanske somnar.

Världens bästa farbror var på besök tidigare idag. Världens minsta också kanske...

Jag behöver ingen lag
och inga djävla föredrag
Du är du och jag är jag
och är det så att din väg
ändå går precis intill
Så kan vi bara hjälpas åt
att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar

Jag är lite trött idag, men har ändå kraft att uppskatta bra musik. Lyssnar på Magnus Lindberg, både gammalt och nytt. Det är rätt spännande att han fortfarande är lika bra, att han kan leverera texter på svenska. Min favvi av de nya är såklart "I väntan på vaddå?", typ aaasnice.
Svenska musik kan vara så otroligt bra. Ta ola Magnell till exempel, vilket jävla geni. Allt som kommer ur hans mun låter ju vettigt, med lite musik till förstås. "Nya perspektiv" är ju hur bra som helst, både låten och hela skivan.

När du tappat alla fästen och kontakter
Och blir varse ditt förödda kapital
När du rusat blint och hamnat på din akter
Och sörjer dina svikna ideal

När du saknar dina vänner och garanter
Och står mol allena på din piedestal
I en skock av illojala gratulanter
Som väntar sej att du ska hålla tal

Och när du inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till ditt trygga gamla liv
Det är då, först då som saker börjar hända
Det är då som du kan börja skönja nya perspektiv

Hmm...först och främst: tisdagen var en foo jävle bra dag. Jag fick saker gjort, jag drack te med Jessica, jag åkte till Slite och jag tränade pärk. Dessutom lurades jag på kvällen och det var sköj.

Igår var det pärkträning igen, unisexträning. Det vill säga, det lockas dit herrar med löften om lammkött och ja, antingen tvärtom. Tyvärr gagnar det inte oss som vill försöka utvecklas i pärken. En kvinna på en pärkplan...jesus, det är som att gå tillbaka 100 år i tiden. Tack dagens grabbar, ni är precis som era farsor. Hu, jag orkar inte tänka på det. Ska låta Nathalie tala om detta istället.

Typ såhär trötta blev vi när vi hade varit på träningen i 20 min. Då gick vi.

 

Trötta på förtrycket, that is. Vi åkte runt en sväng först, en stack vi hem och drack te och diskuterade kvinnans situation. Mycket intressant.

Sen gjorde jag en onödig sak, som kanske var lite dum. Fast sweet.

Lisa kom förbi förut och det blev te på balkongen. Eftermiddagssolen värmde ett litet tag och det blev prat och mys. Sedan käkade vi och åkte iväg en sväng, sweet typ. Kom precis hem efter glass på galgberget och nice music in da car. På torsdag blir det rockklubb, om inte Lisa har misstagit sig igen.

Vi ska inte bli lika fulla som sist, det är målet.

Idag är en trött dag. Fast nu har både jag och skruttan sovit en skvätt. Det bidde så, efter pannkakor och en lång vandring. Imorse kom hon hit supertidigt och så drack vi varm choklad med vispgrädde. Sen fick hon måla och jag bakade lite scones. Tänkte skriva bröd, men scones klassas väl inte riktigt som bröd tror jag...? Jag kanske får lära mig det när jag utbildar mig till konditor, som en extra kurs eller nåt.

Sen åkte vi till Slite och lämnade en städad bil, en överraskning som uppskattades. Vi köpte hostmedicin på apoteket och mer på konsum, men medicinen var inte så äcklig att den riktigt behövdes. Sen åkte vi buss!!! Skoj! Fast jag somnade en snabbis, kom inte alls i säng i tid som jag lovade mig själv igår.
När vi kom in till stan, så fanns det ingen passande buss, så lillfisen och jag traskade heeela vägen hem till Stäven igen. Vissa stunder var det bara tanken på pannkakor och lekplatsen här som höll modet uppe. Det är inte lätt att vara liten, speciellt inte när man hostar så mycket som Joline gör nu.

Nej, nu ska det lekas!!

Äntligen kom min skiva! Jag är så nöjd och glad! Dessutom så har jag spenderat kvällen med en av mina favvisar, finaste perfektaste superhjälten Cat Girl. Hon är nice hon. Åka till Maxi och köpa äckligt kaffe i pappersmuggar, för att sedan inse hur idiotiskt det var att vi inte köpte ett helt paket kaffe istället. Vi skulle ju ändå hem till henne!! Sen att på vägen därifrån inse att man har glömt att köpa kaffebröd är beklämmande på många plan. Självklart det uppenbara - vi hade GLÖMT kaffebröd. Sedan det sjuka - KAFFEBRÖD. Jag är en tant.




Hörru!!! Men jag säger ju bara det uppenbara, med tre tusen ord - snygg!! Ibland mår man bara så bra av att vara just sig själv. Att iaf försöka vara en fri människa, att våga tänka på hur jobbigt allt kanske kommer bli. Eller så blir det inte jobbigt. Att kunna acceptera att livet är otroligt fint när man får äta mjukglass till frukost och läsa högt för personer som gör en glad. Eller låta dem välja nagellack, idag blev det lila. Det får mina fingrar att se jättekorta ut. Men det gör inget, allt blir så rörigt när man tänker för mycket. Imorgon kommer att bli en utomordentligt bra dag.

Hela helgen har varit ett utomordentligt pittoreskt arrangemang, om ni förstår vad jag menar? Fredagen var fiiin, lördagen var sweet och söndagen awesome. Till på köpet fick jag en ball måndag med tre av mina för tillfället trevligaste människor. Trivselmänniskor, haha!

"Livet skulle bara vara John Silver och rosor
och jag gick och köpte lite finare trosor
men alldeles förgäves, innan sommaren var slut
packa han sin väska, tog farväl och gav sig ut."

är dagens låt "När jag dör" med Ola Magnell. Typ sweet.

Fett trött tjej med huvudvärk efter träningen idag. Mycket trevlig träning, det kändes bra på många sätt. Lite motigt ibland bara, när man gör misstag som man trodde att man hade avancerat från. Men det är väl som livet, man kan inte göra misstag tillräckligt många gånger.

Mitt rum, som ger mig bra vibrationer. Bobban över sängen, syskonen över nattduksbordet och lite kludd på garderoben. Känns lite som mitt rum i Frankrike, min egna punkt i tillvaron. Mitt.

 

Pärken gör mig väldigt glad just nu, jag känner att jag blir bättre. Inte alls som förra våren, jag gör framsteg på riktigt nu. Dessutom har jag hängt med Albin och Gustav hela dan. Jag har känt mig mer levande än jag gjort på länge, som att jag vaknat upp på riktigt nu. Kan varit allergibesvär som gjort mig så närvarande också. Haha.

Jag och Albin åkte en sväng ikväll också, det var behövligt med en pratstund. Albin är ju överintelligent, fast eftersom han knappt har något närminne, någon koncentration eller organisationsförmåga så har han ingen större nytta av det. Freak!

Jag köpte en present till pappa också, en fröpåse och ett kort. Han blev glad, mest för att det var ett lustigt kort på en vig tant. Han är lite lättroad.

 

En helt ny dag! Precis som jag brukade skriva om förut. Ingenting behöver vara likadant idag, som det var igår. Jag börjar få mycket svårt att andas. Det står en bukett påskliljor på mitt köksbord, som jag fått av en mycket fin person.



Jag ska ställa ut dem på balkongen nu, så att jag överlever ännu en dag.

"Var ska jag börja?
Hur ska jag börja? Hur ska jag kunna börja?
Jag ser, överallt omkring mig den väldiga ignoransen. Den valda omedvetenheten som infekterar vårt samhälle. Min vardag, mitt psyke och min egen röst.
Jag vill inte, men jag måste ge efter för det som de skapar. Det som ska vara sanningen i vår värld. Jag orkar inte längre. Denna sanning har gjort mig sjuk.

Jag är full av skit. Ingenting jag säger är värt något. Har jag ens något att säga alls?
Jo, jag har något att säga. Jag är aningens berusad, paranoid och känner ångesten kommer smygande."

Ibland är det spännande att vara jag, till exempel läser något som man skrev för massor med år sedan. Det är kul då, att jag skrev vad jag tänkte. Eller inte tänkte. Ibland undrar jag om inte hälften är påhittat, det känns så avlägset.

"Jag borde ha skärpt mig till mig och undantryckt min livliga fantasi. Men min fantasi är allt för vacker för att ignoreras.
Min fantasi tar mig mycket längre än ni kan ana.
Jag dricker vodka nu, ur ett litet glas. Billig vodka"

Den sista delen börjar faktiskt kännas lite tung, jag kan minnas ett par fragment från när jag skrev det här. jag lyssnade på John Lennon, på den låten som blir så läskig på slutet. Jag var ensam och halvfull. Typ dumt.

"Jag är ingen alls. jag är ojäm och otämjd och borde därför avrättas. Snarast.
Jag tror inte på dödsstraff, men man kanske borde rensa upp lite? Så att man fick ett bättre samhälle till slut. jag förgås frivilligt, för en sådan ambivalent människa som jag borde inte existera. Det finns ingenting med mig som är perfekt och jag är bitter över det."

Sedan avslutar jag tvärt med : "Jag är inte rätt just nu, inte rätt i tiden, inte rätt för något."

Vad är det här för småpojkar som är ute och ränner på stan?