Swordfishtrombones

Jag älskar dig. Så otroligt jävla mycket. Du är så förbannat viktig i mitt liv.

Skönt att kunna få säga det någon gång.

Just nu försöker jag för mycket, men vill alldeles för litet. Ingenting nnår fram, jag är som en manet som bara glider fram  genom vattnet. Liten bit hit och en liten bit dit. Ingenstans egentligen, bara någonstans. Jag försöker att tänka  framåt, men det är så mycket som tynger ner en ibland att man bara vill ge upp.
Sen får jag lust att ge mig själv en smäll på käften. För jag har det så satans bra, så helvetes jävla skitbra som man kan ha det. Jag är älskad, jag är fri - vad mer kan man begära? Det är den 15:e november idag, så sinnessjukt snabbt går tiden. Om sex dagar har det gått fem månader, wow. Crazy!

Jag såg ett program om mobbning idag på TV, lite bara, men lyckades uppfatta någon slags tant som stod och sa att det är väldigt farligt vad man lägger upp på internet. Vad man delar med av sig själv till cyberrymden måste granskas ordentligt innan man lämnar ifrån sig det. Att alltid korrigera bilden av sig själv. Tills den är perfekt.
Varför?
Vad ska man vara rädd för? Att folk kan ha koll på en? Att myndigheterna kann rota sig ner i ens liv och gräva fram vad de vill ur ens förflutna?
NEWS FLASH!
Det gör de redan. Varje dag. Du går aldrig säker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0