MaryM

Jag sitter i hörnaet av min soffa och känner mig bekväm. Det betyder lite tjock. Jag har spillt kaffe över mig, det får mig att känna mig mer tjock. Som en tjockis. Tjockisar är klumpiga och spiller saker. Det vet alla.

Jag känner mig någonstans lite trött på saker som aldrig riktigt blir av, de där utflippade drömmarna.
Jag känner mig lite irriterad på mig själv som inte tar saker på för stort allvar. Det verkar som om man borde göra det. Vara lite mer seriös. Lite mer vuxen.

Jag har lust att göra en superrevolt mot hela vuxenvärlden och alla de förbaskade förväntningarna som min generation har satt på sig själva. Det här är ju löjligt. Ingen vinner på det, ingen mår bra.
Eller?
Vilka är det som egentligen mår bra av att stressa sig fram genom alla förändringar och faser som vi måste passera? Vilka njuter av att känna sig vuxna med hushållsbudget och tryggt boende?

I say fuck you, life is just a ride. Det finns ingen mening i att alltid veta det bästa och alltid välja rätt, för då låter vi den där jäveln Weber ha rätt i slutändan. Och det kan jag fan inte tillåta.

I'm a rebel, but with a cause. Försök toppa det, James Dean!