Tankar som trasslar till

Det måste hända något, snart. Jag är redo, på gång. Beredd. Be rädd.
Jag är rädd.
Jag försöker hitta in, hitta rätt, hitta ut.
Men jag väntar.
Förgäves. På något, som jag själv inte har någon aning om.
Det är väl lite så vi är,kan jag konstatera nu när jag har börjat identifiera mig med min generation.
Det står Bob på min arm.
Det är en tatuering som kommer att gå bort.
Trots att jag inte vill.
Jag vill att allt ska vara för evigt och nytt på samma gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0