Onsdagens obekymrade vindrickande



The blondes

The posing

The outfit

Hos dig är allt begärligt




Hur kan man vara rädd för Adina Fohlin?

Hon har varit en av mina favoriter sen Gäfvert introducerade henne för mig, någon gång för fyra år sedan. Fem kanske?

Vackra Adina

Adina i hemmiljön


Fika på Breda Blick



Det tog slut snabbt. Mums!

I just don't get it!

Vad är grejen med rosa läppar? Vad är grejen med idominläppar? Jag har missat något stort tror jag, för jag fattar inte.
Jag menar, Korall is the shit! Aiight?!




Det är en otroligt seg dag idag, har mest sålt medeltidsdräkter. Solen skiner, så då går man helst inte i affärer, inte när man är i Visby och turistar iaf. Och gotlänningarna, de kommer in till stan lite senare, om de ens visar sig här den här veckan. 1-3-6-1. Medeltid.



Ännu ett kort från min underbara arbetsplats. Kom hit kom hit! Snart är Pippitröjorna tillbaka och det gäller att vara först till kvarn.

Mikael Wiehe



Egentligen så har jag inte så stor lust att skriva särskilt mycket om det, Wiehes spelning igår. Det var speciellt för mig, för att jag har aldrig sett honom live förut och han överträffade alla förväntningar. Det var omöjligt att hålla tårarna tillbaka i vissa låtar, som Keops Pyramid, Den jag kunde va och Sång till friheten. Jag är en känslosam person och trots att vi satt på sidan, så kändes det som om han sjöng just till mig. En av de största i Sverige, en som vägrar att ge upp.
För det var inte bara tårar och små hyllningar till Björn Afzelius, utan även mycket skratt. Hela framträdandet var politiskt, varje sekund så lyckades han beröra oss och få oss att nickande instämma. Fantastiskt!
Precis det ordet jag sa när kvällens hjälte rev sin stubbiga kind mot min i en halvhjärtad kram. Fantastiskt!


Solsken och vattenmelon

Så ser min morgon ut just nu. Jag ska snart pallra mig ner till jobbet och spendera ännu en dag utom räckhåll för solen.
Igår så hann jag med städning och frukost, sen så körde jag ut till Kajsa med Nationalteatern uppskruvad på högsta volym. Det tog ungefär en timme att köra dit, så jag var ganska mör när jag kom dit. Vad passar då bättre om inte en cykeltur?! Vi cyklade ner till Fluntinge (?) fiskeläger, som har en asfalterad väg för att ryssen kom dit. Typ. Där svassade vi omkring och satt nere vid vattnet och plaskade.
Men det blev kallt, så vi var tvungna att ge oss av för att söka nya äventyr. I soffan. Med glass. Och Harry. Harry Potter.
Jag dreglade ovanligt mycket över Snape och Sirius, kanske för att de påminde mig om min karl som var långt borta? Efter filmen blev det en snabb middag, ty jag skulle gå och se Mikael Wiehe som spelade på Fornsalens gård (inlägg om det kommer sen). Så i ilfart, men inte mer än tillåtet såklart, for jag in till stan med Roy Orbison skrålandes bara för mig.








RSS 2.0