MaryM

Ska ut till my sweet baby Kajsa. Jag behöver henne en hel del nu. Hon är så fin.

Tycker om Roberts facebookstatus: " Jag älskar min familj i stäven."

Maja kommer hem, mitt liv ordnar upp sig.

Lyssnar på Karpe Diem och har verkligen tröttnat på att bli trampad på. Den senaste tiden har jag utstått en del, men nu är jag glad igen. Ska bara lista ut vad illamåendet beror på, sen är jag på topp igen. Nej, jag är inte gravid.

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Onsdag <3

Ska sticka till jobbet strax. Har ätit bra idag och pratat med Robert!
Han kommer hem i början av augusti! Jag ser faktistk fram emot det. Väldigt mycket.
Det var härligt att få höra hans röst, trots att man blir lite ledsen.
Jag vet inte riktigt varför jag blir ledsen, men ibalnd är det svårt att hålla tillbaka tårarna.

Imorse var jag också ledsen, men det struntar jag i nu. Bort med negativ energi. Imorgon ska jag träna gladpärk!!

Varför kan ingen sjunga lite Allanmelodier för mig? Men, men, men! Maja kommer ju hem den här veckan. Bara några dagar kvar!!!
LYCKA LYCKA LYCKA!
Jag är så glad och tacksam över alla fina vänner jag har.

Nu ska jag gå och vila mig igen och sjunga tyst för mig själv;

Vågar någon fresta
Farbrors tålamod
ligger han i nästa
ögonblick i blod

Det finns mycket att tänka över, när känslorna inte längre orkar med. Jag kan vänta sönder saker, det lärde jag mig i Frankrike. Mest för min egen överlevnads skull.
Hur man kan anpassa sig efter andra människor utan att förlora en själv? Eller hur man skulle kunna anpassa andra människor till hur man är, utan att man förlorar dem?
Förminska.

Jag är trött, så trött. Mår illa och har ont i kroppen. Hela kvällen igår, så kändes det som om jag skulle kräkas. Jag kollade på Almos Famous istället för att gå ut, så jag kände mig lite glad.
Fast det var mycket som jag tvingades brottas med.
Det är det alltid.
De kommer ibland till mig för problemlösning, men när jag ska lösa problem i mitt eget liv så tar det stopp. Jag vet inte om det är för att jag inte kan, eller inte vill se någon lösning. Eller för att jag har gjort allt som man kan.

Det är väldigt jobbigt att känna om man är som jag. Jag är rätt känslostyrd. Men jag kan välja, jag kan stänga av. Tyvärr ryker de flesta känslorna på kuppen. De finns kvar någonstans inom mig, men när man har stängt av tillräckligt många gånger så är det trögt att hitta tillbaka till dem.
Men ibland så måste man stänga av, för att skydda sig själv. För om jag släpper min lilla kontroll över mitt kaotiska känsloliv, då går jag under.
Jag önskar att jag slapp vara så känslokall.

Trött, sliten som fan och med illaluktande fötter. Ska det vara så?
Hade en fantastisk dag på jobbet, mest tack vare Sonja och Annica.

Nu ska jag vila en liten stund, men sen blir det nog ut på stan en sväng. Måste träffa alla bra människor som gör mig lycklig. Jag behöver något att vara glad över nu. Något underbart. Nåt som stannar kvar.
Den ska jag sjunga för Lisa och Sebbe ikväll.

"Är jag så himla speciell?
Har bara känslor för en kväll,
sen är det dags för nya tag.
Finns säkert nån bättre jag kan få,
snällare och vackrare och då
vill jag ha chans att säga ja"

Känner mig ganska värdelös, men jag får göra som Barney och känna mig awesome istället.
Man måste ibland inse att man inte kan ge människor det de behöver, att man inte kan göra dem lyckliga.