Käftsmäll

När mitt mörker är som djupast
och min nöd som allra störst
när dom tårar som jag fäller
skulle kunna släcka varje törst
kan jag höra nåt djupt inom mej
en svag och bräcklig röst
som vill mildra förtvivlan
och försöker ge mej tröst
Jag är sällan den som ångrar nåt
eller räknar mina fel
Men nu ser jag tydligt mönstret
som jag måste bryta ner
Och i maktlöshetens vrede
i min ångest och min skam
och i aspens löv som skälver
anar jag din hand

Ledsen, liten, trött och kall

She ain't goin' nowhere, she's just leavin'.
She ain't goin' nowhere she can't breathe in.
And she ain't goin' home, and that's for sure.

She's not sitting and cryin' on her suitcase.
She has no second thoughts by the road.
But she got feelings that need some reparin'.
And she did not give a damn that it showed



Den här bilden tog jag någon gång i februari när jag hade gråtit väldigt mycket. Det var en natt, typ som den här. Men jag gråter inte nu. Bilden är ju rätt ful, så det kanske glädjer någon. Nu ska jag rycka upp mig och nå nirvana. Eller ta en cigg till. Sista.
Siesta!
Dit måste vi gå José, när du kommer hem igen. Och kolla på söta pöjkar som går med sina mammor på stan. Sånt gillar vi allt.

.

http://www.youtube.com/watch?v=psdgRH_p3XI

Jobbig måndag

Idag ska jag göra viktiga saker, vilket också betyder att det är jobbiga saker. Eller?
Ja, men det är inga roliga saker och tyvärr så måste jag göra dem. Blä.
Ikväll funderar jag på lite filmkväll. Mathias har ju också kommit hem. Typ sweetnice. Om jag orkar, ska ju jobba sen också. Till nio. Shit vad viktig jag är.

"Moderater är fan de fulaste människor som finns. Nämn en snygg moderat!" Det är lustigt att hänga med Albin.

Dessutom så kommer det ta jättelång tid innan jag får träffa en viss person. Typiskt jobbigt.


En lustig bild

 

För övrigt har jag haft i tusen produkter i mitt hår idag så att det ska se någorlunda skapligt ut. Men det gör det inte ändå. Well, det är tanken som räknas. Det känns skönt att ta i och jag ska inte klippa av det, dom jag funderade över i fredags.

Nä, det går inte!


Väntar

Gud!
Uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dem som väntar


Jag hade inte tänkt att försvinna

Träffade rätt, när jag träffade dig
men du ville inte förstå
Kanske, nästa gång vi ses,
att du kommer älska mig då
Om du ger mig en chans

För det finns ingen så vacker som jag
Det är mig du vill ha, mig du vill ha
Det finns ingen så underbar
Det är mig du vill ha
Det lovar jag dig

Somliga är vänner ett tag
Och andra är för ett liv
Somliga tar vad dom vill ha
Men ingen är som vi
Om du ger mig en chans

För det finns ingen så vacker som du
Det är dig jag vill ha, dig jag vill ha
Det finns ingen så underbar
Det är dig jag
vill ha

För jag tror inte på att det är för jobbigt, jag tror inte på att det inte ger mer än vad det tar. Jag tror att man har olika förhållningssätt i relationerna till andra människor och att inget behöver vara direkt negativt.

Jag tror att man kan ändra sitt sätt att tänka på. Jag tror alltid det finns en lösning, så länge människan är stark. Och det krävs mycket för att en människas inre stryka ska försvinna. Man kanske rentav upptäcker att man är starkare än vad man först trodde, men att man har lagt sin energi på fel saker.
Jag tror att med rätt verktyg och rätt sorts stöd, då kan man fixa nästan vad som helst som har blivit knasigt i en själv. Annars skulle jag aldrig ha mått så bra. Men jag säger inte det här bara för att det fungerade för mig, utan för att jag verkligen tror på att man kan ta sig ur en situation när man väl har uppmärksammat den.

Samtidigt så måste man acceptera dem som ger upp, de som inte tycker att det är värt att jobba för att ha kvar en annan människa i sitt liv. De som inte tycker att det är värt att jobba för sig själv.
Tyst ska man stå och se på.
Respektera.
Trots att man vet, trots att jag vet, att du inte behöver göra dig själv så jävla illa.

 


Aj löve ju

MaryM säger: mm, tur att jag är av titaniumbajs, det är fett dyrbart. så jag blir inte bajs menar jag

Fröken K. säger: Min dyrbara juvel  

Kära B1, låt oss byta ringar. Jag har redan älskat dig i nöd och lust, jag kan lika gärna göra det med en fancy ring på fingret. i don't need no man to fullfill me anyway. I'm a strong independent womah, men jag säger som du; I frikkin need you för att fungera.


Fan vilka snygga bröllopskort vi kommer få. Tapetsera?

"ge mig ett tecken, bara ett...vad som helst!"

Perra

Jag lyssnar på Josefins bror. Han var rätt ball ändå, när han gjorde musik.
Fast jag är glad att jag mår bättre nu, annars skulle fraser som "jag är allt jag har, alltid allt jag har" och "jag vill inte dö, jag vill bara slippa leva" dragit ner mig ganska hårt ikväll.
Jag har gråtit en skvätt och beklagat mig lite. Kajsa säger uppmuntrande ord som dajmkryssare och bajs på snoppen. Det är roligt om man kan föreställa sig hennes röst i huvudet.

Hu, nu kommer den igen. Låten som jag måste lyssna på för att rensa ut.

Jag saknar inte dig, inbillar jag mig
Du har inget som är bra, du råkar bara va
allt jag vill ha
Men så finns det ingen kärlek kvar
Nej, nej, nej
Jag har inga känslor kvar
för dig
Men tänker på de minnen som vi har
Och jag orkar inte mer

Inte för att det slår så rätt som det kanske har gjort förr, men för att jag behöver tårarna.

På ytan är allting bra, där vill jag va.

Rimligt?

Tydligen var det rimligt att jag skulle vara helt själv hela helgen...

Förvirrande, förtrollande, fantastisk, fin

Typ lite så. Nu ska jag skynda mig på med kläderna och sticka iväg till jobbet. Något måste jag göra åt mitt hår också. Typiskt!
Jag gillar när man reder ut saker. Jag gillar människor. Jag gillar att man kan prata med varandra.
Jag gillar att man kan mötas utan att förminskas.

Men framför allt så gillar jag missrimligt. Typiskt rimligt ord.

Nya perspektiv

Jag satte upp mig på fyra, nej, fem lägenheter igår. Sweet. Jag tror att jag kommer få...eh, cirka noll av dem. Jag tror också att jag är sjukt trött idag. Trots att jag är uppe såhär tidigt.
Igår stack jag och Marcus ut på en upptäcksfärd, mycket välbehövligt att sträcka lite på benen. Vi åkte till Högklint och sen gick vi söderut, vet inte hur långt. Vid en blå bänk...på någons tomt,...stannade vi till och kedjerökte ett tag. Nu har jag inga cigaretter kvar och vet inte hur jag ska klara mig i helgen. Dags att sluta?

Jag har funderat en del kring beroendet/behovet av människor. Hur det liksom lätt kan ta överhanden, eller iaf har det varit så för mig i många relationer. Framför allt  vänskapsrelationer, vet inte riktigt varför.
Är det inte möjligt att man kan vara en strong independent womah som jag, så att man inte behöver människor, men gärna vill ha dem i sitt liv? Är inte det lite bättre att vilja ha någon nära sig eller att ha dem för behovets skull?

Jag känner mig förvirrad.

Bara två timmar kvar

Till att ställa upp sig på nya lägenheter i Gotlandshem. Eller ja, en timme och fyrtio minuter.
Sweet.
Nu mår jag bra. Jag vet att jag har mig själv.
Jag har redan gjort vad jag ska, jag vill inte suddas ut.

Si j'écris c'est pour mettre face a face mes regrets et mes espérances
Seul sur scène, face a la salle ne crois jamais que je me sens supérieur
Si tu ne vois jamais mes larmes, c'est parce qu'elles coulent a l'intérieur
Y a très peu de certitude dans mes écrits


Är det okej att gilla Kery James också? Je m'écris är min absoluta favoritlåt just nu.


Grand Corps malade

Att skriva för att orka leva. Intressant.

Hmm, tänkte lite. Jag får göra som Barney helt enkelt.
Whenever I start feeling sad, I stop being sad and be awesome instead.

Jag lyssnar på Grand Corps Malade och random fransk hip hop.
Livet blir alltid lite ljusare efter en kopp kaffe.

Thursday turn off

Det är inte alls svårt för mig att stänga av. Men att kunna lita så mycket på en person att jag verkligen kan tillåta mig att behöva den människan, det är svårt. Jag kanske har alldeles för höga förväntningar på mänskliga reaktioner, vad vet jag... ingenting troligtvis. Kanske är det därför som jag oftast är så glad, för att jag inte förstår någonting.
Jag får väl göra det som jag gör bäst, då blir ingen ledsen. För det mesta är ändå mitt fel. Det är lätt att säga att man inte vill tjafsa, men vad säger man när man inte känner sig rätt behandlad? Ingenting, så blir det inget tjafs.

Måste prata med Linnéa om lägenheten idag. MÅSTE verkligen det. För jag måste flytta in med henne, annars så kommer jag att dö. Omge sig av människor som bryr sig om en och ser en, det är nyckeln till framgång.

Vad tusan?

Nu tycker Joline att jag ska ha på mig mina 12cm hooker heels (okej, det är faktiskt mina fina röda, så inte riktigt hooker heels...) när jag ska laga mat. Vad fan, hon är ju värre än en karl.

- Vad fiint!!

Mm, själv trippar hon omkring i ett par gamla pumps från Kupan, inhandlade -05 kanske?

Ojojoj!

Idag har hittills varit en fantastiskt dag! Fan vad jag skryter jämt och ständigt, men man får väl passa på när man mår så bra som jag gör nu.
Har precis kommit hem efter att ha hämtat lillskrutten på dagis och svängt förbi mitt jobb. Skönt, jag börjar hela tjugo minuter senare än vad jag trodde att jag skulle göra. Sovmorgon?
Madeleine kom hit innan elva nångång och gick vid fyra när jag styrde stegen mot Bogen, dagiset alltså. Det var välbehövliga timmar av prat. Det känns så skönt att vi börjar få så fin kontakt, som om det är något som fattats i mitt liv utan att jag har insett det. Jag gillar att komma till insikt. Speciellt när det handlar om en själv, för det kan man nästan alltid ändra på.

 

Sen så har jag satt upp mig på tre nya lägenheter, yes...alla på Gråbo. Jag tänker inte ge mig, jag vill bo här!! En av dem var Bostad Direkt, så jag antar att man får reda på rätt snabbt om man får någon förfrågan. Men såklart så har nån himla människa med tusen dagar mer än mig satt upp sig på alla dem också. En etta och två treor. Hoppashoppashoppas!! Sen måste jag bara hitta någon att bo med...men äh, allt ordnar sig.

 


Årsmöte och annat möte

Årsmötet igår gick bra, jag och Josef började bara skrika på varandra vid ett tillfälle. Vi bildade en förening, något som Sven har väntat på i 29 år. Det är rätt tufft, att försökt att få med de andra i 29 års tid, men ständigt blivit motarbetad. Så det var inte bara en stor dag för klubben MGB, utan även en stor dag för Sven Barnens Vän.
Maten var god, efterätten ännu godare. Idag ska vi träna som den nybildade pärkföreningen MGB.
Hu, jag hoppas att jag inte ska jobba på tisdag för då har vi träningsmatch mot Essendon (fem eller fyra eller sex). Vi spöade dem fett hårt på Stånga förra året, om jag inte minns fel. Jag hoppas att vi ska kunna göra om det, eftersom de ändå blev laget som gick upp.

Efter årsmötet så trodde jag egentligen att jag hade planer, men tydligen inte. Bråk uppstod och jag blev sjukt ledsen. Men inget ont som inte har något gott med sig, jag hängde på Mathias och mötte upp Marcus.
Marcus bad om ursäkt igen för balen, något som han verkligen inte hade behövt göra.
Kvällen rullade på och jag kunde inte låta bli att bråka lite med Mathias och fråga om hans alkoholvanor. Jag sa hur jag uppfattade situationen och då brast det, mycket annat kom fram och det blev en ordentlig ventilering.
Sedan fick jag höra många fina ord om mig, så att jag verkligen blev helt rörd. Tack Marcus!
Vi fortsatte att prata om jobbiga saker, tror nog att vi löste varsitt problem inatt. Klockan halv sex tvingade jag mig själv att stänga ögonen och knalla in i drömmarnas värld. Gick upp vid tolv och cyklade hem, nu är det pärkträning om fyrtiofem minuter och jobb klockan fyra.

Mitt liv är så vackert just nu.

eh?

Min far sitter och glor på andra avenyn...huh?
Snart ner i tvättstugan igen, ska nog damma lite under tiden.
Kerstin bråkar om någon dator, så jag ska förbi med en väska sen.
Ser fram emot ikväll, det kommer nog bli riktigt bra.

Hur kan jag vara trött? Jag har fan sovit åtta timmar i natt. Ostört.

Första Maj

Var det verkligen förra året Maja åkte till Uppsala över Valborg? Då hon berättade om det slagfält av utmattade, berusade människor som mötte henne när hon anlände till staden. Jag har för mig att klockan inte var mer än nio heller, lagom tid att börja partaja för en gotlänning, men si det duger inte åt uppsalaborna inte. Jag ska fråga mig bror om saken, han bodde ju trots allt där i hela två år.

Såhär såg det iaf ut 1933


Idag så blir det tvättning och städning som står högst upp på listan. Sedan får jag se om min fina vän och alltings mittpunkt tänker höra av sig. Det hade varit trevligt, eftersom hon inte allt för ofta befinner sig på ön. En sväng till Brucebo eller en cigg i solen, vad som hade räckt.
Måste få tag på Keps också. Jag försöker vara all den Groove jag kan vara, men ibland känns det som om det inte räcker till. Hur talar man om för någon så att de förstår, att man alltid finns där för den? Att man alltid är en trygghet, att man alltid har massor av kärlek, endast avsedd för just denna människa? Jag får lista ut något...en låda kanske? Eller kanske kunde Severin...?

Meh, jag skulle ju tänka på mig själv lite, det sa jag ju igårkväll. Och vad gjorde jag då? Åkte runt och träffade folk och väntade på att supawomahCatgirl skulle höra av sig. Det gjorde hon till sist, hon var på väg till Munken...
Så, det blev en halv barnpizza och en bok i sängen. Det kallar jag vardagslyx.

RSS 2.0