MaryM

Det finns mycket att tänka över, när känslorna inte längre orkar med. Jag kan vänta sönder saker, det lärde jag mig i Frankrike. Mest för min egen överlevnads skull.
Hur man kan anpassa sig efter andra människor utan att förlora en själv? Eller hur man skulle kunna anpassa andra människor till hur man är, utan att man förlorar dem?
Förminska.

Jag är trött, så trött. Mår illa och har ont i kroppen. Hela kvällen igår, så kändes det som om jag skulle kräkas. Jag kollade på Almos Famous istället för att gå ut, så jag kände mig lite glad.
Fast det var mycket som jag tvingades brottas med.
Det är det alltid.
De kommer ibland till mig för problemlösning, men när jag ska lösa problem i mitt eget liv så tar det stopp. Jag vet inte om det är för att jag inte kan, eller inte vill se någon lösning. Eller för att jag har gjort allt som man kan.

Det är väldigt jobbigt att känna om man är som jag. Jag är rätt känslostyrd. Men jag kan välja, jag kan stänga av. Tyvärr ryker de flesta känslorna på kuppen. De finns kvar någonstans inom mig, men när man har stängt av tillräckligt många gånger så är det trögt att hitta tillbaka till dem.
Men ibland så måste man stänga av, för att skydda sig själv. För om jag släpper min lilla kontroll över mitt kaotiska känsloliv, då går jag under.
Jag önskar att jag slapp vara så känslokall.