MaryM

Jag lyssnar på Josefins bror. Han var rätt ball ändå, när han gjorde musik.
Fast jag är glad att jag mår bättre nu, annars skulle fraser som "jag är allt jag har, alltid allt jag har" och "jag vill inte dö, jag vill bara slippa leva" dragit ner mig ganska hårt ikväll.
Jag har gråtit en skvätt och beklagat mig lite. Kajsa säger uppmuntrande ord som dajmkryssare och bajs på snoppen. Det är roligt om man kan föreställa sig hennes röst i huvudet.

Hu, nu kommer den igen. Låten som jag måste lyssna på för att rensa ut.

Jag saknar inte dig, inbillar jag mig
Du har inget som är bra, du råkar bara va
allt jag vill ha
Men så finns det ingen kärlek kvar
Nej, nej, nej
Jag har inga känslor kvar
för dig
Men tänker på de minnen som vi har
Och jag orkar inte mer

Inte för att det slår så rätt som det kanske har gjort förr, men för att jag behöver tårarna.

På ytan är allting bra, där vill jag va.

Tydligen var det rimligt att jag skulle vara helt själv hela helgen...

Typ lite så. Nu ska jag skynda mig på med kläderna och sticka iväg till jobbet. Något måste jag göra åt mitt hår också. Typiskt!
Jag gillar när man reder ut saker. Jag gillar människor. Jag gillar att man kan prata med varandra.
Jag gillar att man kan mötas utan att förminskas.

Men framför allt så gillar jag missrimligt. Typiskt rimligt ord.

Jag satte upp mig på fyra, nej, fem lägenheter igår. Sweet. Jag tror att jag kommer få...eh, cirka noll av dem. Jag tror också att jag är sjukt trött idag. Trots att jag är uppe såhär tidigt.
Igår stack jag och Marcus ut på en upptäcksfärd, mycket välbehövligt att sträcka lite på benen. Vi åkte till Högklint och sen gick vi söderut, vet inte hur långt. Vid en blå bänk...på någons tomt,...stannade vi till och kedjerökte ett tag. Nu har jag inga cigaretter kvar och vet inte hur jag ska klara mig i helgen. Dags att sluta?

Jag har funderat en del kring beroendet/behovet av människor. Hur det liksom lätt kan ta överhanden, eller iaf har det varit så för mig i många relationer. Framför allt  vänskapsrelationer, vet inte riktigt varför.
Är det inte möjligt att man kan vara en strong independent womah som jag, så att man inte behöver människor, men gärna vill ha dem i sitt liv? Är inte det lite bättre att vilja ha någon nära sig eller att ha dem för behovets skull?

Jag känner mig förvirrad.

Till att ställa upp sig på nya lägenheter i Gotlandshem. Eller ja, en timme och fyrtio minuter.
Sweet.
Nu mår jag bra. Jag vet att jag har mig själv.
Jag har redan gjort vad jag ska, jag vill inte suddas ut.

Si j'écris c'est pour mettre face a face mes regrets et mes espérances
Seul sur scène, face a la salle ne crois jamais que je me sens supérieur
Si tu ne vois jamais mes larmes, c'est parce qu'elles coulent a l'intérieur
Y a très peu de certitude dans mes écrits

Är det okej att gilla Kery James också? Je m'écris är min absoluta favoritlåt just nu.

Att skriva för att orka leva. Intressant.

Hmm, tänkte lite. Jag får göra som Barney helt enkelt.
Whenever I start feeling sad, I stop being sad and be awesome instead.

Jag lyssnar på Grand Corps Malade och random fransk hip hop.
Livet blir alltid lite ljusare efter en kopp kaffe.

Nu tycker Joline att jag ska ha på mig mina 12cm hooker heels (okej, det är faktiskt mina fina röda, så inte riktigt hooker heels...) när jag ska laga mat. Vad fan, hon är ju värre än en karl.

- Vad fiint!!

Mm, själv trippar hon omkring i ett par gamla pumps från Kupan, inhandlade -05 kanske?

Idag har hittills varit en fantastiskt dag! Fan vad jag skryter jämt och ständigt, men man får väl passa på när man mår så bra som jag gör nu.
Har precis kommit hem efter att ha hämtat lillskrutten på dagis och svängt förbi mitt jobb. Skönt, jag börjar hela tjugo minuter senare än vad jag trodde att jag skulle göra. Sovmorgon?
Madeleine kom hit innan elva nångång och gick vid fyra när jag styrde stegen mot Bogen, dagiset alltså. Det var välbehövliga timmar av prat. Det känns så skönt att vi börjar få så fin kontakt, som om det är något som fattats i mitt liv utan att jag har insett det. Jag gillar att komma till insikt. Speciellt när det handlar om en själv, för det kan man nästan alltid ändra på.

 

Sen så har jag satt upp mig på tre nya lägenheter, yes...alla på Gråbo. Jag tänker inte ge mig, jag vill bo här!! En av dem var Bostad Direkt, så jag antar att man får reda på rätt snabbt om man får någon förfrågan. Men såklart så har nån himla människa med tusen dagar mer än mig satt upp sig på alla dem också. En etta och två treor. Hoppashoppashoppas!! Sen måste jag bara hitta någon att bo med...men äh, allt ordnar sig.

 

Årsmötet igår gick bra, jag och Josef började bara skrika på varandra vid ett tillfälle. Vi bildade en förening, något som Sven har väntat på i 29 år. Det är rätt tufft, att försökt att få med de andra i 29 års tid, men ständigt blivit motarbetad. Så det var inte bara en stor dag för klubben MGB, utan även en stor dag för Sven Barnens Vän.
Maten var god, efterätten ännu godare. Idag ska vi träna som den nybildade pärkföreningen MGB.
Hu, jag hoppas att jag inte ska jobba på tisdag för då har vi träningsmatch mot Essendon (fem eller fyra eller sex). Vi spöade dem fett hårt på Stånga förra året, om jag inte minns fel. Jag hoppas att vi ska kunna göra om det, eftersom de ändå blev laget som gick upp.

Efter årsmötet så trodde jag egentligen att jag hade planer, men tydligen inte. Bråk uppstod och jag blev sjukt ledsen. Men inget ont som inte har något gott med sig, jag hängde på Mathias och mötte upp Marcus.
Marcus bad om ursäkt igen för balen, något som han verkligen inte hade behövt göra.
Kvällen rullade på och jag kunde inte låta bli att bråka lite med Mathias och fråga om hans alkoholvanor. Jag sa hur jag uppfattade situationen och då brast det, mycket annat kom fram och det blev en ordentlig ventilering.
Sedan fick jag höra många fina ord om mig, så att jag verkligen blev helt rörd. Tack Marcus!
Vi fortsatte att prata om jobbiga saker, tror nog att vi löste varsitt problem inatt. Klockan halv sex tvingade jag mig själv att stänga ögonen och knalla in i drömmarnas värld. Gick upp vid tolv och cyklade hem, nu är det pärkträning om fyrtiofem minuter och jobb klockan fyra.

Mitt liv är så vackert just nu.

Min far sitter och glor på andra avenyn...huh?
Snart ner i tvättstugan igen, ska nog damma lite under tiden.
Kerstin bråkar om någon dator, så jag ska förbi med en väska sen.
Ser fram emot ikväll, det kommer nog bli riktigt bra.

Hur kan jag vara trött? Jag har fan sovit åtta timmar i natt. Ostört.

Var det verkligen förra året Maja åkte till Uppsala över Valborg? Då hon berättade om det slagfält av utmattade, berusade människor som mötte henne när hon anlände till staden. Jag har för mig att klockan inte var mer än nio heller, lagom tid att börja partaja för en gotlänning, men si det duger inte åt uppsalaborna inte. Jag ska fråga mig bror om saken, han bodde ju trots allt där i hela två år.

Såhär såg det iaf ut 1933

Idag så blir det tvättning och städning som står högst upp på listan. Sedan får jag se om min fina vän och alltings mittpunkt tänker höra av sig. Det hade varit trevligt, eftersom hon inte allt för ofta befinner sig på ön. En sväng till Brucebo eller en cigg i solen, vad som hade räckt.
Måste få tag på Keps också. Jag försöker vara all den Groove jag kan vara, men ibland känns det som om det inte räcker till. Hur talar man om för någon så att de förstår, att man alltid finns där för den? Att man alltid är en trygghet, att man alltid har massor av kärlek, endast avsedd för just denna människa? Jag får lista ut något...en låda kanske? Eller kanske kunde Severin...?

Meh, jag skulle ju tänka på mig själv lite, det sa jag ju igårkväll. Och vad gjorde jag då? Åkte runt och träffade folk och väntade på att supawomahCatgirl skulle höra av sig. Det gjorde hon till sist, hon var på väg till Munken...
Så, det blev en halv barnpizza och en bok i sängen. Det kallar jag vardagslyx.

Tidigt som satan vaknade jag, så kan det gå ibland. har varit ute i Slite idag och hälsat på goda vänner. Jag har lyssnat och gett råd, nu får jag göra det för en gångs skull. Det är en förbannat knivig situation men jag stöttar dig baby Ess, för du har rätt. Allt löser sig. Dessutom har vi läkarmöte att se fram emot, den 10:e, yay!

Nej, skynda att slänga på sig kläderna för jag ska nog vara på jobbet om typ tio minuter.

Det här är min bror. Han är typ rätt trevlig.

Isn't she lovely?

Oekj, kanske lite överdrivet...men det är min blogg och jag är på topp ikväll.

Elin är typ...bäst?

Dagen har varit bra. Jag har provjobbat på Gråbo Kvarterskrog och jag gillar det skarpt. Det gick bra, förutom några missar, men alla har varit så snälla och bra att jag blir helt varm inombords.
Ikväll skulle jag egentligen ha partajat med Jessica, men det blev för sent. Dessutom är jag rätt trött och sliten, så det är nog bäst att vara nykter ikväll.
Jag har erbjudit mig att köra lite, men vet inte om jag orkar vänta på folk. Det är nog för tråkigt och jag kanske somnar.

Världens bästa farbror var på besök tidigare idag. Världens minsta också kanske...

Jag behöver ingen lag
och inga djävla föredrag
Du är du och jag är jag
och är det så att din väg
ändå går precis intill
Så kan vi bara hjälpas åt
att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar

Jag är lite trött idag, men har ändå kraft att uppskatta bra musik. Lyssnar på Magnus Lindberg, både gammalt och nytt. Det är rätt spännande att han fortfarande är lika bra, att han kan leverera texter på svenska. Min favvi av de nya är såklart "I väntan på vaddå?", typ aaasnice.
Svenska musik kan vara så otroligt bra. Ta ola Magnell till exempel, vilket jävla geni. Allt som kommer ur hans mun låter ju vettigt, med lite musik till förstås. "Nya perspektiv" är ju hur bra som helst, både låten och hela skivan.

När du tappat alla fästen och kontakter
Och blir varse ditt förödda kapital
När du rusat blint och hamnat på din akter
Och sörjer dina svikna ideal

När du saknar dina vänner och garanter
Och står mol allena på din piedestal
I en skock av illojala gratulanter
Som väntar sej att du ska hålla tal

Och när du inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till ditt trygga gamla liv
Det är då, först då som saker börjar hända
Det är då som du kan börja skönja nya perspektiv

Hmm...först och främst: tisdagen var en foo jävle bra dag. Jag fick saker gjort, jag drack te med Jessica, jag åkte till Slite och jag tränade pärk. Dessutom lurades jag på kvällen och det var sköj.

Igår var det pärkträning igen, unisexträning. Det vill säga, det lockas dit herrar med löften om lammkött och ja, antingen tvärtom. Tyvärr gagnar det inte oss som vill försöka utvecklas i pärken. En kvinna på en pärkplan...jesus, det är som att gå tillbaka 100 år i tiden. Tack dagens grabbar, ni är precis som era farsor. Hu, jag orkar inte tänka på det. Ska låta Nathalie tala om detta istället.

Typ såhär trötta blev vi när vi hade varit på träningen i 20 min. Då gick vi.

 

Trötta på förtrycket, that is. Vi åkte runt en sväng först, en stack vi hem och drack te och diskuterade kvinnans situation. Mycket intressant.

Sen gjorde jag en onödig sak, som kanske var lite dum. Fast sweet.

Lisa kom förbi förut och det blev te på balkongen. Eftermiddagssolen värmde ett litet tag och det blev prat och mys. Sedan käkade vi och åkte iväg en sväng, sweet typ. Kom precis hem efter glass på galgberget och nice music in da car. På torsdag blir det rockklubb, om inte Lisa har misstagit sig igen.

Vi ska inte bli lika fulla som sist, det är målet.

Idag är en trött dag. Fast nu har både jag och skruttan sovit en skvätt. Det bidde så, efter pannkakor och en lång vandring. Imorse kom hon hit supertidigt och så drack vi varm choklad med vispgrädde. Sen fick hon måla och jag bakade lite scones. Tänkte skriva bröd, men scones klassas väl inte riktigt som bröd tror jag...? Jag kanske får lära mig det när jag utbildar mig till konditor, som en extra kurs eller nåt.

Sen åkte vi till Slite och lämnade en städad bil, en överraskning som uppskattades. Vi köpte hostmedicin på apoteket och mer på konsum, men medicinen var inte så äcklig att den riktigt behövdes. Sen åkte vi buss!!! Skoj! Fast jag somnade en snabbis, kom inte alls i säng i tid som jag lovade mig själv igår.
När vi kom in till stan, så fanns det ingen passande buss, så lillfisen och jag traskade heeela vägen hem till Stäven igen. Vissa stunder var det bara tanken på pannkakor och lekplatsen här som höll modet uppe. Det är inte lätt att vara liten, speciellt inte när man hostar så mycket som Joline gör nu.

Nej, nu ska det lekas!!